﻿<aq>Under det hon sålunda suttit allena hade hon för-
gätit tidens gång, ty det var nu redan midnatt. Månen
gjöt sitt sken öfver skogen och den ljumma sommar-
natten var så härlig. Hon lyssnade och blef helt rädd.
Ljudet närmade sig allt mera, och tyckte hon att det be-
fann sig rundt omkring henne. Plötsligen varsnade hon,
som hon först tyckte, en hel mängd små barn, men då
hon närmare såg efter märkte hon att de buro ett långt
skägg, hvadan hon förstod att det var dvärgar, som om-
ringade henne. De hade hammare i sina händer och
buro pinglor på kläderna. Hon kände sig, som sagdt är,
helt räddd.</aq>